Basutställningen

Basutställningen behandlar Gotland, från uppkomsten för 400 miljoner år sedan fram till dagens gotländska landskap.

Livet på ett gammalt korallrev!

Gotland är speciellt. Här vimlar det av fåglar, prunkande blomster och gåtfulla stenar. Kalken i jorden och det milda klimatet bestämmer grundreglerna. Men kanske är det människan som format naturen allra mest, på gott och på ont.
Vi hoppas att naturum väcker några frågor hos dig. Kommer tapetserarbiet att överleva den här gången? Är det naturligt med många enbuskar på alvaret? Men framför allt hoppas vi att du går ut igen och upplever naturen på nytt. Historien började på ett korallrev för 420 miljoner år sedan. Hur den fortsätter är upp till oss.

Välkommen in i naturum Gotland. Välkommen ut i Gotlands natur!

Gotland byggdes upp av havslevande djur i ett grunt och varmt hav för 420-430 miljoner år sedan, under en period som kallas Silur. Här bodde koraller, bläckfiskar, musslor, mossdjur och svampdjur, sjöliljor, armfotingar och trilobiter. När de dog sjönk de till botten. Under miljoner år pressades bottenslammet ihop och blev hårt som sten. Kalksten. Djuren och växterna förvandlades till fossiler i berget. Titta ner på golvet! Det är fullt av dem.

Gotland rör sig lika snabbt som dina naglar växer.

Alla landmassor på jorden rör sig. Det kallas kontinentaldrift. Från det tropiska havet söder om ekvatorn där Gotlands kalkklippa bildades för 420 miljoner år sedan har den skandinaviska kontinenten flyttat norrut med en hastighet av ungefär 2 centimeter per år. Ovanpå kalkklippan hamnade senare tidsperioders avlagringar. Vi vet inte hur djupt ner “Gotland” sjönk under tiden, men ovanpå levde dinosaurier och andra djur som nu är utdöda. Dessa lager eroderade bort, därför hittar man inga dinosaurieskelett på Gotland. Under den senaste istiden slipades berggrunden ner och den gotländska kalkklippan dök fram igen för 10 000 år sedan.

PS. Resan fortsätter. Om 100 miljoner år ligger Gotland någonstans där Sibirien är idag. Afrika åker norrut och slås ihop med Europa medan Amerika seglar österut över Atlanten.

Vem bestämmer på Gotland?

Svar: kalkstenen! Var det finns grundvatten i marken. Var skogen växer bäst och var det ligger åker. Vilka örter och fjärilar som trivs. Och vilka fåglar. Hur jordbruket fungerar och varför så många hus är vita. Utan kalksten inget Gotland.

  1. Hoburgsmarmor är kalksten från Hoburgen. Den är rödaktig och full av fossil. Gotlands landskapssten!
  2. Kalksten är ett vanligt byggmaterial i gotländska hus och vastar (stenmurar). När stenen sågas eller slipas blir den vit och fossilerna syns inte längre.
  3. Om ytan poleras syns fossilerna tydligt ingen.
  4. Sandsten finns bara på södraste Gotland. Den består av gammal sandbotten som pressas ihop till sten. I sällsynta fall finns fossiler i den, som här musslor.
  5. Sandsten är lätt att hugga och tål värme mycket bra. Därför var eldstaden på gotländska gårdar ofta byggda av sandsten från Burgsvik. Under 1600-talet gick ”burgsviksspisen” på export till många svenska och danska slott. Av sandsten gjordes också fina slipstenar att slipa knivar och yxor med. Gotlandsbrynet är berömt.
  6. Har du sett en gråsten på Gotland? Då är det istiden som släpat hit den.

De kallar oss konodonter

Små ålliknande djur med sylvassa tänder. Vi fanns under flera hundra miljoner år och i stora mängder under Silur- perioden. Du kan hitta massor av oss bara i en liten bit gotländsk kalksten.

Men eftersom vi inte hade något skelett är det är bara tänder som finns kvar. Våra gaddar är 0,2–5 millimeter stora och syns bäst i mikroskop. Eftersom de utvecklades under alla miljoner år, kan forskare med hjälp av våra tandprover bestämma hur gammal en kalksten är.

Men hur såg vi egentligen ut? Det är en av naturhistoriens stora gåtor. Med hjälp av enstaka fossil har forskarna försökt gissa. Så här kanske?

10 000 år är inte mycket. Men Östersjön har förändrats dramatiskt. För 10 000 år sen hade isen över Norden börjat dra sig tillbaka norrut. Den flera kilometer tjocka glaciären var så tung att jordskorpan trycktes ner. Nu ville berget upp igen och bröt genom vattenytan. Grynnorna som stack fram skulle växa och bli Karlsöarna, Högklint utanför Visby, Torsburgen vid Hemse och Hoburgen i söder. Först kom örter och gräs, fåglar och insekter. Så människor. I en grotta på Stora Karlsö bodde stenåldersjägare för 9000 år sedan.

Ett sjukt hav som börjar må lite bättre.

Östersjön är ett unikt innanhav, med sötvatten i norr och allt mer saltsmak ju längre söderut du kommer. Men det är också mycket grunt. Medeldjupet är bara 56 meter. Därför blir det lätt påverkat av miljögifter och övergödning. Jämför med Medelhavet som är 1500 meter djupt i genomsnitt och alltså har 30 gånger mer vatten som kan späda ut utsläppen.

Idag är gäddan och torsken nästan försvunna från Gotlands kuster och på många platser är de vita sandbottnarna täckta av kladdiga alger. Havet mår inte bra. 

Men det finns också goda nyheter. Sedan några år har gifter och övergödning börjat minska. Tidigare hotade djur som gråsäl och havsörn är vanliga igen, abborren ökar och blåstången växer till. Kanske börjar Östersjön må lite bättre och kan bli frisk i framtiden. 

Strandängen – hav, gräs och kossor

Hav, slåtter och betande djur har skapat den gotländska strandängen. När havet svämmar över för det med sig tång som göder marken. De betande djuren får näringsrikt foder och håller strandängen öppen.

Här finns ett rikt fågelliv. Om strandängarna inte betas eller slås växer de snart igen. Då överger många fåglar markerna och det blir tystare på våren. Flera av Gotlands strandängar ligger just här på Sudret.

Den stora ljuslådebilden här intill visar Petesviken i Hablingbo.

Buffé på stranden

Det är ingen slump att många fåglar valt strandängen till sin favoritplats. I strandängarnas finkorniga och näringsrika jordar trivs ett myller av småkryp. Även det grunda vattnet är ett frikostigt skafferi.

Alvaret – Gotlands öken

På det karga alvaret lever fjällväxter och medelhavsväxter sida vid sida. Kalkjorden är tunn, ibland saknas den helt. För att överleva på alvaret måste växter och djur tåla stark hetta, isande vinterkyla, extrem torka och översvämningar.

Sätt gärna näsan i marken och beundra de lavar, örter och insekter som klarar alvarets tuffa levnadsvillkor.

Den stora ljuslådebilden här intill visar Sundrealvaret.

Inga kor, inga får – inget alvar

För att alvaret ska kunna fortleva behövs betande djur. Annars växer det igen med enbuskar, hagtorn, oxel och tall. De övre bilderna är från Sundre år 1913 och 2005. De nedre bilderna är från Stora Karlsö där fåren togs bort 1887 och alvaret växte igen. Nu har man röjt för att återställa alvarmarken och tagit tillbaka fåren. 

Så här lite alvar finns det i världen.

Alvaret är en världsunik naturtyp. Hela 71 procent av världens alvar hittar du på Gotland, Öland och i Östergötland. Övrig alvarmark finns i Estland och Nordamerika. Alvar finns över hela Gotland, men de riktigt stora områdena hittar du i Sundre, på Östergarnslandet och på Fårö.

Änget – en levande fornlämning

Änget är ett livs levande kulturarv med rötterna i järnåldern. Förr var änget viktigt för gårdarnas försörjning. Idag fyller det inte samma funktion, men bevaras ändå. I generation efter generation har våra förfäder vårdat sina ängen för att få ut mesta möjliga foder till sina djur. Detta envisa arbete har resulterat i den artrikaste miljö vi har i Sverige. På ett välskött änge kan så mycket som 50 olika arter av blommor och gräs växa inom en kvadratmeters yta. Räkna själv!

Den stora ljuslådebilden här intill visar Fide Prästänge som ligger cirka 14 kilometer norr om Vamlingbo.

Äng är åkers moder

Ju större änge en bonde hade, desto fler djur kunde överleva vintern och desto mer gödsel fick man till åkermarken. Därav uttrycket ”äng är åkers moder”. När konstgödseln introducerades behövdes inte änget längre och en del odlades upp medan andra växte igen. Trots det har Gotland idag ovanligt många ängen, även om det bara är en bråkdel av vad som en gång fanns.

Myren – barnkammare, skafferi och reningsverk

För grodor, sländor och många andra arter är våtmarken både en perfekt barnkammare och ett välfyllt skafferi. Förr spelade våtmarkerna en viktig roll i gotlänningarnas försörjning. På myren kunde man jaga, fiska, skörda hö och ag samt släppa ut betesdjuren.

Fortfarande är våtmarkerna livsviktiga. De fyller på grundvattnet och minskar övergödningen genom att lagra kväve. Idag återställer man gamla utdikade myrar för att förbättra grundvattnet och rädda djurlivet. Utan vatten – inget liv!

Ag – vasst gräs blir bra tak

Agen användes främst till att täcka tak på uthus och lador. Ett bra ag-tak kunde hålla i fyrtio år. Det är de ”taggiga” bladkanterna på agen som gör att de håller ihop. För att undvika att regn skulle sippra igenom gjorde man lutningen på taket brant. PS. Själva agtäckningen är traditionellt en folkfest och kallas för täckating.

Gotlands blommiga tallskog

I ängstallskogen finns varken blåbär, lingon eller mossklädda knallar. Inga älgar heller för den delen. Istället möter du blomster och frodigt gräs och på våren färgas marken av blåsippor och vitsippor. Det är kalken i jorden som gör att blommor trivs. Men Gotland har också mer sol och mindre regn än fastlandet vilket gör tallskogen torrare. Dessutom har gotlänningarna under tusentals år släppt sina djur på skogsbete och gör det än idag.

PS. De gamla, krokiga tallarna (tallbonsarna som man säger norr om Hemse) är ett paradis för både fåglar och insekter.

Den första skogsvårdslagen

Under 1600- och 1700-talen höggs tallskogen ned för att ge bränsle till den växande kalkindustrin. Samtidigt var Gotland en viktig exportör av sågat virke och tjära (Gotland kallades för ”lilla Norrland”).

Skogarna höggs ned och betande boskap gjorde att återväxten av träd blev dålig. Som en reaktion på rovdriften av skogen fick Gotland år 1869 Sveriges första skogsvårdslag. Idag täcks närmare hälften av Gotlands yta av skog.

Väten – liten sjö eller stor pöl?

Alvarets extremt tunna jord har svårt att suga upp regn och smält snö. Därför bildas små sjöar, så kallade vätar, i berggrundens svackor. Vätarna torkar ut på sommaren och kalk som vattnet fört med sig fälls ut och blir till kalkbleke. Bilden visar botten på en uttorkad vät med bleke som spruckit upp i fina mönster. Mönstret förstärks av stenarna som gärna lägger sig i rutmönster när marken omväxlande fryser och tinar.

Men vad är det som luktar?!

Släke kallas den bottenväxande tång som vid starka vindar slits loss och driver upp på stränderna. När släken ruttnar luktar det starkt på stranden.

Vem är skyldig? 

Fåglar och fågelsång i all ära, det är på marken du hittar de riktiga utmaningarna! Här kan du se vilken spilling som hör till vilket djur. Gissa först, lyft sedan på locket för rätt svar. Lycka till!